Mám zácpu

Jag försökte sova och tänkte på skoj att det är fisken som spökar för mig och gjort denna dag till piss. Sen blev jag paranoid och skuldmedveten, tänk så är det verkligen så.

Jag måste vara en mycket svag person och utan liv som kan låta detta göra mig så upprörd. Kanske så ljuger jag ihop allt detta, kanske så bryr jag mig inte ens om den där fisken. Men vare sig om det är pga fiskens illvilja eller slumpen, så har det har varit en förjävlig dag.

Jag vaknade nämligen sjuk. Sedan började jag plugga tjeckiska och insåg att jag aldrig kommer klara provet på fredag. Plugga stressad och sjuk är det värsta som finns. Sen hände lite andra saker och det blev en jävligt dålig dag. Jag vill bara skita i allt just nu och åka hem, till min säng i Sverige. Hemlängtan, eller bort längtan från skolan.

Om man ska bli läkare ska man vara bra på det man gör. Ibland tror jag att jag är kass på allt jag gör. Men om jag tittar omkring mig så är det flesta idioter ändå och inte bara jag. Bah.

Funeral at Charles Bridge

För ett tag sen så hände en olycka. När jag skulle fånga upp min älskade guldfisk, för att kunna byta dess vatten. Så råkade jag mosa dess fena. Den började blöda. En oerhörd skuld rann med ens över mig. Mådde riktigt dåligt och sprang till affären för att köpa öl. Efter ölen kändes det lite bättre. Men inte för fisken.

Jag bytte vatten och matade den i en vecka, men den repade sig aldrig. Idag så simmade den upp och ner och jag var tvungen att göra mig av med den. Stackars fisk.

Folk tyckte jag skulle hälla kokande vatten på den. De sa att det var det humanaste man kunde göra och en snabb död. Men ack så hemskt. Nej, jag åkte till Charles Bridge och släppte lös den där. Kanske blev den mat till någon annan fisk, vem vet, överlever gör den då inte länge..

Kära Gud, låt min fisk få en ny fena på andra sidan. Låt den frodas bland mat och andra fiskar den kan para sig med. Låt den inte ännu en gång leva i ett fängelse, en glasskål, som jag utsatte den för. Amen




Sista bilden av fisken. Aj aj aj vilka skuldkänslor jag har.

Bibeln

Igår hade jag så sjukt tråkigt, för min datorn har gått sönder och jag har inget internet. Just nu är jag hos en kompis och surfar. Jag hade så tråkigt att jag började läsa i skolböcker men sen så tröttnade jag på det och tog jag upp bibeln istället. Så slog upp den på måfå någon stans i början:

Första Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet

               Sodoms förstöring.  Lots hustru och
                            döttrar.

1.  Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då
   i Sodoms port.  När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
   dem och föll ned till jorden på sitt ansikte
2.  och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och
   stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i
   morgon bittida fortsätta eder färd.»  De svarade: »Nej, vi vilja
   stanna på gatan över natten.»
3.  Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och
   kommo in i hans hus.  Och han tillredde en måltid åt dem och
   bakade osyrat bröd, och de åto.

4.  Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden,
   Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.
5.  Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som
   hava kommit till dig i natt?  För dem ut till oss, så att vi få
   känna dem.»
6.  Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig
7.  och sade: »Mina bröder, gören icke så illa.
8.  Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man.  Dem
   vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I
   finnen för gott.  Gören allenast icke något mot dessa män,
   eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»
9.  Men de svarade: »Bort med dig!»  Och de sade ytterligare: »Denne,
   en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han
   vill dock ständigt upphäva sig som domare.  Men nu skola vi göra
   dig mer ont än dem.»  Och de trängde med våld in på mannen Lot
   och stormade fram för att spränga dörren.
10.  Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset
   och stängde dörren.
11.  Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet,
   både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.
12.  Och männen sade till Lot: »Har du någon mer här, någon måg,
   eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör
   dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.
13.  Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så
   stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva
   dem.»
14.  Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans
   döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty
   HERREN skall fördärva staden.»  Men hans mågar menade att han
   skämtade.

15.  När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade:
   »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som
   du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens
   missgärning.»
16.  Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans
   hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och
   de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de
   honom.
17.  Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs
   skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten.
   Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»
18.  Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.
19.  Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den
   barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men
   jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan
   hinner mig, så att jag omkommer.
20.  Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly
   dit, och den är liten; låt mig fly undan dit -- den är ju så
   liten -- på det att jag må bliva vid liv.»
21.  Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till
   viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.
22.  Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du
   har kommit dit.»  Därav fick staden namnet
   Soar[1].

23.  Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till
   Soar,
24.  lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över
   Sodom och Gomorra;
25.  och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem
   som bodde i städerna och det som växte på marken.
26.  Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då
   blev hon en saltstod.
27.  Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där
   han hade stått inför HERREN,
28.  och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela
   Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik
   röken från en smältugn.

29.  Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte
   han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han
   omstörtade städerna där Lot hade bott.

30.  Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med
   sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och
   han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
31.  Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och
   ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all
   världens sedvänja.
32.  Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos
   honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»
33.  Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre
   gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon
   lade sig, ej heller när hon stod upp.
34.  Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i
   natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att
   dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa
   oss livsfrukt genom vår fader.»
35.  Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den
   yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon
   lade sig, ej heller när hon stod upp.
36.  Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.
37.  Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från
   honom härstamma moabiterna ända till denna dag.
38.  Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
   från honom härstamma Ammons barn ända till denna dag.

[1]  D. ä. litenhet.

Fick läsa om vissa stycken flera gånger för att se om jag verkligen läst rätt:

"För dem ut till oss, så att vi få ligga med dem. Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig och sade: »Mina bröder, gören icke så illa. Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man. Dem vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I finnen för gott."

Hellre låta sina döttrar bli våldtagna än att tillåta analsex. Och att han sen får vin av sina döttrar och att han ligger med dem sen. En bra bok helt enkelt.

Äg, nu vet man var ordet sodomy kommer ifrån. Vilket för övrigt är ett av mina största intressen.

Nu ska jag börja läsa bibeln, ett kapitel varje dag. Så mycket finns i bibeln, historia och ursprung. Dessutom är jag lite troende.